En kristen utgångspunkt om skapelsen kan förklaras lättare genom att betrakta skapelsen utan Gud.
Skapelsen är ett bevis och tecken på Guds omsorg och Kärlek till oss. Foto: Shutterstock.
En skapelse utan Gud leder slutligen till ett synsätt där människan blir en belastning för jordklotet vi bor på. Utan Gud går det inte heller att räkna med Guds Försyn. Guds Försyn betyder i detta sammanhang att vår planet avsiktligt inte är lika stor som Jupiter och inte lika liten som månen. Vi behöver inte vara rädda för exempelvis att råvaror tar slut eller att det blir en överbefolkning. Vi behöver inte heller tänka på att befolka andra planeter. Detta kan inte vara Guds mening och vilja med människosläktet.
En skapelse med Gud ser inte människan som en belastning. Snarare tvärtom. Skapelsen är en gåva till människan och är därmed till för människan. Gud är överflödig och generös med sin skapelse för vår skull. En gåva ”till människan” i meningen ”för vår skull”; för att vi ska använda, nyttja och förvalta jordens råvaror och resurser under ansvar och därmed prisa, lova och tjäna Gud. Skapelsen är ett bevis och tecken på Guds omsorg och kärlek till oss:
”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er” (Jf.1 Mos 1:18)
Detta uppdrag leder till att vi faktiskt både kan förvalta jorden med ansvar och samtidigt vara generösa till nytt liv – barn.
BARNARBETARE – VEM SKA DE RÖSTA PÅ?
Arbetarna bor med sina familjer på tegelfabriken, där de arbetar och lever under omänskliga förhållanden, Sarberia, Västbengalen, Indien. Foto: Shutterstock.
Det finns ingen motsättning i detta; att ansvara för miljön och att vara generösa med ny avkomma för människosläktet och dess fortbestånd. Att inte vara medveten om denna gudagivna kallelse leder till att människan och hennes fortplantning blir ett problem. För många så kallade klimataktivister är det svårt att föra samman kallelsen om att förvalta skapelsen och kallelsen till att ge nytt liv. Snarare tar skapelsen över rollen som ”Gud” för många av dem som inte räknar med Gud.
En Gaia-filosofi som gränsar till dyrkan av skapelsen finns redan utbredd bland dessa. Denna filosofi kommer tydligen fram i exempelvis det ”Tredje Testamentet” av Martinus Thomsen. Här finns ett väsen av liv som präglar allt och finns överallt i naturen – allt är avhängigt av detta naturväsen.
En ateistisk syn på skapelsen har därtill ännu en brist, nämligen avsaknad av tacksamhet. Hur många av alarmisterna om klimatet tackar Gud för maten? De tackar knappt bonden som kör med sin dieseltraktor och ser till att dagligt bröd finns på bordet. De tackar inte bonden; han gör nämligen utsläpp av koldioxid med sin traktor.
Låt oss gå över till denna fråga genom att syna hur koldioxidhotet har kommit till. Vilar oron om koldioxid på en vetenskaplig grund eller inte? En instans i sammanhanget som inte kan förbigås är den så kallade Romklubben.
SKAPELSEN ENLIGT Club of Rome
Club of Rome är en frimurarloge av intellektuella vilka har höga positioner i vetenskap och politik. Den bildades år 1968 på David Rockefellers ägor i Bellagio Italien under ett av deras möten. Sedan 1 juli 2008 har organisationen sitt säte i Winterthur i Schweiz. I sin officiella presentation finns inte Rockefeller med som namn, utan den officiella versionen är att den grundades av Aurelio Peccei (en företagare) samt av Alexander King (en skotsk vetenskapsman) på ett möte i Villa Farnesina i Rom 1968. I vilket fall som helst sätter Aurelio an tonen genom att utgå från en samhällsfilosofisk grundbult som i sin tur blev en Promblématique.
Här skapar han grundvalen för ett perspektiv som går ut på att misär, kriminalitet, hälsofara, desintegration etcetera inte kan bemästras lokalt och enskilt, utan problemet måste tacklas genom en global agenda. Denna agenda ska ha ett metasystem eftersom det angriper ett metaproblem.
Till en början fick Club of Rome också ett momentum via Dr. Paul R. Ehrlichs bok ”The Population Bomb” (1969). Det är en utpräglad ny malthusiansk bok och förespråkar begränsning och reducering av världens population. Ingalunda är klubben i dag en förkalkad institution, snarare tvärtom. I högsta grad involverad i vår tids skeenden och händelser. Exempelvis gavs ett offentligt erkännande för Greta Thunberg och hennes sak den 14 mars 2019 samt även för de globala skolstrejkerna om klimatet.
Anders Wijkman – före detta ordförande för bland annat Romklubben och World Future Council – gjorde år 2016 en studie för Romklubben som senare resulterade i EU:s Circular Economy Package.
Foto: Per Mosseby. Licens: Attribution 4.0 International (CC BY 4.0).
Club of Rome associerade och ordinarie medlemmar har bevisligen en nymalthusiansk filosofi. Här bör nämnas fysikprofessor Hans Joakim Schellnhuber – en av Club of Rome ordinarie medlemmar. Han är samtidigt ordinarie medlem i Vatikanens vetenskapsakademi (han är för den delen ateist; jag nämner det bara som en upplysning). Bland övriga ordinarie medlemmar i Club of Rome finns Anders Wijkman som har en ledande ställning som ordförande tillsammans med Ernst Ultrich von Weizsäcker.
Schellnhuber vill gärna driva hela klimatfrågan in på sitt eget spår genom att införa ”globala ombudsmän” för klimatet. Dessa ska globalt kontrollera att en klimatagenda efterföljs till punkt och pricka. Det ska finnas instanser som kontrollerar att ett globalt ”samvete” om klimatet följs.
Denna professor i fysik har gått över till klimatfrågan och var en av initiativtagarna till att Potsdam-institutet upprättades i Tyskland och även dess första ledare år 1991. Ett institut som pressar på klimatfrågan ensidigt utifrån alarmisternas perspektiv. Han har tidigare varit rådgivare till förbundskansler Merkel och även till påven Franciskus inför hans rundskrivelse om klimatet, ”Laudato Si”. Schellnhuber har avsagt sin ledande ställning i Potsdam-institutet till förmån för två andra, där den ene av de två är den svenska miljöprofessorn Johan Rockström.
Utifrån verket ”The First Global Revolution” (Alexander King och Bertrand Schneider, 1991), fabricerade Romklubben hotet om global uppvärmning. Men inte som något diffust utan mycket konkret, nämligen att hotet är koldioxid. Boken följer troget upp en annan tidigare bok från Romklubben, nämligen verket ”The Limits to Growth” av Donella och Dennis Meadows m.fl. (1972) – ett pessimistiskt verk där exempelvis maten (per capita) skulle nå sin kulmen år 2020, åtföljt av en snabb nedgång.
Människan och hennes aktivitet i skapelsen som ett hot blev tidigt en del av agendan för Club of Rome . På sidan 75 i ”The first global revolution (1993. 2 ed.) står det, såsom ett Magna Charta, följande:
”I strävan efter att finna en gemensam fiende, i vilken vi kan ena oss kring, kom vi på idén om föroreningar, om hotet av global uppvärmning, vattenbrist, svält och liknande; dessa ting passar vår sak. I sin totalitet och i dess inre sammanhang inbördes har dessa fenomen en konstituerande faktor såsom ett gemensamt hot, vilket måste konfronteras av var och en av oss. Men i att definiera dessa hot som en fiende, faller vi i en fälla – vilket vi redan varnat läsaren för – nämligen att felaktigt anta att symptomen är orsaken. Alla dessa faror är orsakade av människan och hennes involvering i de naturliga processerna och det är enbart genom att ändra attityder och vanor som de kan övervinnas. Den egentliga fienden är därför mänskligheten själv.”
Det konkreta instrumentet för att forcera fram denna idé blev frågan om koldioxid. En person som gjorde det systematiskt genom att förankra idén både i en politisk gren och en styrd vetenskaplig gren, var Maurice Strong.
Oljans största konkurrent och enda fossilfria alternativ för elproduktion är kärnkraften. Därför pumpar oljemagnater som Rockefellers, Al Gore och deras likar in miljarder dollar i miljörörelsen, som man får att marschera mot kärnkraften. Ett år efter David Rockefellers bortgång 2017, beviljade Rockefeller Brothers Fund 70 000 US-dollar till Greenpeace Fund och deras Swedish Divestment Project. Annika Jacobson, som är stabschef hos Isabella Lövin på Miljö‐ och energidepartementet, stod i egenskap ordförande för Greenpeace bakom aktivisters intrång på flera svenska kärnkraftverk i mitten av 2010-talet. Hon försvarade intrången med att de utgjorde ”fredliga stresstest” och att ”civil olydnad är en viktig del av en fungerande demokrati”. Pausa demokratin, med andra ord, i enlighet med Romklubbens koncept för en “grönare” miljö. Foto: Shutterstock.
MAURICE STRONG OCH DEN ”GRÖNA” FILOSOFIN
Maurice Strong frågade sig om inte det enda hoppet för planeten att överleva är att den industriella civilisationen går under: ”Är det inte vårt ansvar att förverkliga detta?” (”The Cloak of Green”, 1995). Något liknande, daterat den 1 september 1997 i The National Review Magazine, uttalar sig Maurice i följande ordalag:
”Ärligt sagt, vi kan komma till den punkt där den enda lösningen för att rädda världen är att den industriella världen kollapsar”.
Inför Stockholmskonferensen 1972 hade vi enligt Maurice Strong tio år på oss att hejda katastrofen. Domedagen har skjutits fram i tioårsintervaller sedan 1968. Foto: Shutterstock.
Hur Maurice gick till väga för att uppnå sin plan kan illustreras genom att jämföra en industriell nation med en bilmotor. Både den industriella nationen och bilmotorn använder sig av fossilt bränsle. Du kan stoppa motorn genom att stoppa bränsletillförseln. Men görs detta skulle det bli ett ramaskri, det är därtill politiskt farligt. Men du kan även stoppa motorn genom att plugga igen avgasröret. Om därför koldioxid påvisas bidra till global uppvärmning och att denna gas förstör planeten kan detta rättfärdiga att täppa till avgasröret. Detta var Maurices sluga och genomtänkta drag enligt professor Tim Ball, vilket beskrivs i boken ”Human Caused Global Warming” (2016).
Det som Maurice Strong yrkar på, har också en dold aspekt som berör människans plats i samhället. Inte bara industrin är en belastning för skapelsen. Även människan som sådan. Dessa tankar om att människan är en belastning och en fara för skapelsen var redan i fokus på 1960- och 70-talet. Exempelvis genom de tidigare nämnda verken ”The Population Bomb” och ”The Limits to Growth”. Därtill även verket ”Ecoscience: Population, Recources, Enviroment” av bland andra John Holdren (1977). Att notera är att John Holdren var rådgivare till president Obama och var delvis bakom president Obamas ”gröna” politik som i sin tur innebar en aggressiv abortpolitik.
Dessa författare går i sin tur tillbaka till Thomas R. Malthus (1766-1834) och hans mörka, antihumana filosofi. Malthus lyfte fram sina perspektiv i verket ”An Essay on the Principle of Population” (1798). Här presenterar han teorin att det inte finns en gräns för en befolkningsökning, men däremot en gräns för ett maximum av råvaror – i detta fall matråvaror.
De ovan citerade verken är typiska exempel på ny malthusianska perspektiv. Idag har emellertid frågan om matråvaror ersatts med frågan om energiråvaror. Den grundläggande faran ”överbefolkning” är dock densamma.
Med tanke på att koldioxidfrågan har blivit väsentlig, i synnerhet via Maurice Strongs utspel, kan det vara påpassligt att kort förklara vad denna gas är i sammanhanget med atmosfären.
Den gröna filosofin har en dold aspekt som berör människans plats i samhället. Inte bara industrin är en belastning för skapelsen – även människan som sådan. Foto: Shutterstock.
FELAKTIGA FAKTA OM KOLDIOXID
Koldioxid är en växtnäring och är livsviktig för fotosyntesen och därmed för allt liv på vår planet. Koldioxidhalten i atmosfären har varit mycket högre i planetens historia än den är nu. Koldioxidhalten ökar när temperaturen ökar. Det är med andra ord falskt att påstå att koldioxidhalten bidrar till ökad temperatur. Koldioxidhalten följer i princip på en temperaturhöjning – inte tvärtom. Atmosfären har en koncentration på två procent av så kallade växthusgaser. Av dessa två procent är 3,62 procent koldioxid. Av dessa 3,62 procent är 3,4 procent tillkommande via människors aktivitet.
Problemet ligger i att hela koldioxidhalten från atmosfären beräknas såsom den vore enbart en produkt av människans aktivitet. I verkligheten inkluderar uträkningen naturliga orsaker. Den mänskliga faktorn av utsläpp är egentligen 3,4 procent av 3,62 procent, där 3,62-procentsiffran i sin tur är från två procent av atmosfären.
På så sätt matas datamodulerna in med fel variabler från början. Avfall in och avfall ut, som kritikerna till IPCC:s tillvägagångsätt har påpekat, såsom exempelvis professorerna Richard Lindzen och Tim Ball med flera.
Andra brister är att datamodulerna inte riktigt kan beräkna in molnformationer, tornadon, H2O-påverkan (påverkan av H2O utgör 97 procent av växthusgasernas via världshaven), vulkanisk aktivitet, solens aktivitet etcetera. Detta förklarar också varför datamodellernas scenarier och prognoser inte alls stämmer överens med luftballongernas och satelliternas observationer.
Koldioxid är en växtnäring och är livsviktig för fotosyntesen och därmed för allt liv på vår planet. Foto: Shutterstock.
För att dölja empiriska fakta används gärna ett väl beprövat medel, nämligen användandet av känsloargument. Ett bra exempel är att FN använder barn som språkrör för ändamålet. I det senast kända fallet är det en 16-årig flicka: Greta Thunberg.
FENOMENET GRETA THUNBERG
Detta med Greta Thunberg är därför inget nytt i princip. På detta sätt syftas lätt till känslor och mindre till vetenskap och empiri. Det är därför föga förbryllande att de sanna vetenskapsmännen av olika perspektiv inte fick ha någon talan i FN:s klimatpanelmöte 2019. Men väl en 16-åring. Som en följd skrevs en petition på över 500 professorer och andra insatta om klimatet som ett litet frågetecken och en dold protest.
Men hur kommer det sig att just Greta Thunberg har fått en mycket större genomslagskraft än andra barn och ungdomar? Hon inledde sin strejk utanför Sveriges riksdagshus i Stockholm den 20 augusti 2018. Några dagar därefter, den 24 augusti, utkom hennes mamma, Malena Ernman, med en bok om hennes familj och klimatet med titeln ”Scener ur hjärtat”. Malena är till yrket operasångerska. Hon var med i den svenska uttagningen i melodifestivalen 2009 och vann med låten ”La Voix”. Hon har ingen vetenskaplig utbildning om vare sig miljö eller klimat. Pappan Svante Thunberg är skådespelare. Han har engagerat sig både på Dramaten och i Riksteatern. Riksteatern är Sveriges största turnéteater. Han gick sin utbildning på Göteborgs universitet vid Teater- och Operahögskolan på 1990-talet.
Klimatnödlägesplanens samtalspunkter är Gretas samtalspunkter. ”Runt år 2030, om tio år, 250 dagar och tio timmar kommer vi att vara i en position där vi satte igång en oåterkallelig kedjereaktion bortom mänsklig kontroll som sannolikt kommer att leda till slutet för vår civilisation som vi känner den”, sa den skandinaviska Cassandra till brittiska parlamentariker. Det enda sättet att rädda oss själva är att alltså att följa klimatnödlägesplanen och omedelbart ”gröna” den globala energiverksamheten genom massiva statliga investeringar och nödlagstiftning. Anders Wijkman från Club of Rome ser Greta som avgörande för att driva denna strategi på Europas politiska elit. Foto: Shutterstock.
Samma dag som Greta inledde sin strejk råkade (av en tillfällighet) Ingmar Rentzhog (ordförande för tankesmedjan Global Utmaning) komma förbi. Han tog en del foton som fick stort genomslag via media, exempelvis via Facebook. Väl att lägga märke till är att Ingmar har en stöpt agenda i bagaget vad gäller klimatet. Detta är bortom tvivel då det också kom fram att han hade varit på en sommarkurs det året om klimatet i USA med Al Gore som en huvudtalare. Ingmar är en PR-magnat som generellt skyr det offentliga ljuset men som desto mer arbetar i det fördolda. Att Greta blev till en snöboll med ofantliga mått är till stora delar Ingmar Rentzhogs förtjänst
IPCC OCH AGENDA 21
Maurice Strong bidrog till skapandet av IPCC (Intergovermental Panel on Climate Change) 1988 genom att slå samman WMO (World Meteorological Organization) och UNEP (The United Nations Enviroment Program). Det kloka av Maurice Strong var att ta med WMO och dess officiella byråkrater in i FN. De kan nämligen med lätthet i sin tur föra och ledsaga politiker vart och hur de vill.
IPCC fungerar på det sättet att det finns en arbetsgrupp på totalt 2500 personer (från början bestod den av cirka 6000 personer). Av dessa är det 600 personer som konkret jobbar med forskning. De tillhör arbetslag I. Arbetslag II och arbetslag III (övriga 1900 personer) jobbar å sin sida med att förankra och omsätta resultaten i det praktiska.
ROCKEFELLER BILDADE IPCC
Rockfeller Brothers Fund lyfte själva fram sina insatser mellan 1984-1992 i deras ”Sustainable Development Programme” och påpekade fondens betydelse för Riokonferensen och bildandet av IPCC. RBF:s finansiering av IPCC uppgick under denna åttaårsperiod till 1 000 000 USD – i dagens värde 221 117 500 USD. En struntsumma vad som komma skulle från Rockefellers oljepengar.
Därtill finns det en till grupp (som i princip är politisk) med myndighetspersoner och enbart en handfull vetenskapsmän involverade. Detta arbetslag kallas för SPM (Summary for Policymakers). De får i sin tur direktiv av anonyma myndighetspersoner. SPM uttalar sig i skrift och kungörelser före det faktum att arbetslag I har publicerat sina verk. Däremellan sker överläggningar som syftar till att resultatet från arbetslag I ska harmoniseras med SMP:s direktiv. Detta har de misslyckats med flera gånger och det har blivit uppenbart att resultatet från arbetslag I inte alls har stämt överens med SPM:s officiella uttalanden som kommer media till godo. Det kan därför föga förvåna att IPCC har fått korrigera sina uttalanden, exempelvis om att Himalayas glaciärer håller på att smälta.
SPM ger information till Conferences of the Parties (COP) och deras internationella möten om klimatet. Avsikten med mötena är att gestalta den politiska arenan globalt och även beslut av ekonomisk art till sin favör och för sina perspektiv. Den politisk-filosofiska grunden för IPCC är stadgad i Agenda 21 som i princip är ett resultat av klimatmötet i Rio de Janeiro år 1992. Agenda 21 har inte bara antagits i Rio år 1992 utan har troligen varit en bakomliggande drivande kraft inför det mötet.
Grundmottot för IPCC är att påvisa att allting som har med klimatet att göra med dess förändringar beror på människans utsläpp av koldioxid. Allt som IPCC via FN producerar om klimatet ska och måste vinklas med alla möjliga medel till att upprätthålla denna ”sanning”.
Enligt Dagens Industri finns det ingen ren marknad på energiområdet, eftersom förnybara energislag subventioneras. Skogen erbjuder möjligheten att storskaligt lagra koldioxid från atmosfären i biomassa och mark. Ett enskilt skogsbestånd med hög tillväxt kan under en omloppstid ta upp 10-15 ton koldioxid per hektar och år. Men med den stora etablering av vindkraftverk i skogsområden som nu sker minskar inbindningen av koldioxid kraftigt. Vid ett års elproduktion av förnybar råvara i USA kommer all skog att försvinna. Inte en enda kotte kommer att finnas kvar. Foto: Evan Wise @evanthewise.
MIN SLUTSATS
Det finns en klar agenda. Denna agenda kommer från speciella tankeströmningar och grundar sig i stort sett på en malthusiansk filosofi. Denna agenda drevs fram genom Club of Rome och dess associerade medarbetare Maurice Strong. Källitteraturen är klar och evident och avslöjar – svart på vitt – vilken grundhållning som finns i denna agenda. Konkreta författare, böcker, med deras konkreta sidor, bevisar detta.
Denna agenda är farlig därför att det vackra och sympatiska om värnandet om klimatet är som en trojansk häst. Här döljer sig något annat – exempelvis en oro för överbefolkning. Därför underblåser de flesta klimataktivister även abort, eutanasi, samt avvecklande av den traditionella familjestrukturen.
Vägen att uppnå målet är att nedmontera den västerländska industrin. Detta görs genom att koldioxid framställs som boven i dramat. Men att tro att koldioxid som en parameter kan ändra klimatet ligger mycket nära tron på magi, menar Richard Lindzen – en av världens mest respektabla professorer inom området.
Det som i grund och botten saknas i det hela är tron på Guds Försyn i skapelseskeendet. Samt en gnutta tacksamhet.
Hur ska denna brist uppvägas? Genom oro och rädsla. Det materialiserar sig i kontroll. Att på köpet få hela energisektorn under sina fötter är därtill minst sagt lönande.
Wojciech Waligórski
Kyrkoherde Wojciech Waligórski är katolsk präst sedan 25 år. Han började studera ämnet mer på djupet som en amatör på grund av att konfirmanderna tycktes vara för oroliga och ängsliga om klimatet. En av dem blev därtill mobbad i sin klass då hon tyckte lite annorlunda och började ifrågasätta den officiella miljöpolitiska linjen.
