Hur är det möjligt att Sveriges regering, EU och FN har anammat konceptet Cirkulär Ekonomi – en gammal avfallsmodell från 1977 som bygger på att allt som tillverkas ska ingå i ett slutet kretslopp, återvinnas och bli till nya produkter?
En liten pojke leker i den giftiga leran vid Hooghly’s flodbank, Gangasagar, Indien. En pojke vars framtida liv har förgiftats av cyniska politiker och miljöaktivister. Foto: CRS PHOTO// Shutterstock
Med egenfinansierade rapporter om plastförpackningars skadliga miljöpåverkan väckte miljöaktivisten Ellen MacArthur 2009 åter liv i avfallsmodellen Cirkulär Ekonomi. Hon drog igång en plasthysteri och beskyllde plastförpackningar för att vara orsaken till den marina nedskräpningen. Med sin skrämselpropaganda, med påstående som att ”läget är akut och vidtas inga åtgärder nu …” målades skräckbilden upp om ”mer plast än fisk i haven år 2050”. Ett påstående baserat på att åtta miljoner ton plast årligen dumpas i haven – uppgifter hämtade från rapporter baserade på ogrundade fakta.
Cirkulär Ekonomi ifrågasätter energiåtervinning och förordar att plasten ska ersättas med organiskt material som sockerrör. Inte oväntat ifrågasätts plast i förpackningar då de används dagligen av gemene man. Men den Cirkulära Ekonomin verkar ha en dold agenda, nämligen att alla plaster ska fasas ut till varje pris.
Fyra fattiga barn samlar skräp och avfall från en deponi i utkanten av New Delhi. Hundratals barn arbetar på dessa deponier för att förtjäna sitt levebröd, inget ovanligt i de fattiga länderna. Deponin Olusosun i Lagos, Nigeria tar förutom alla sopor från miljonstaden Lagos också emot elektronikavfall från 500 fartyg om året. Över 1000 hem finns på deponin, varav många arbetar med att återvinna metaller från elektronikavfallet. Foto: Abhishek//Shutterstock.
Plast sparar mer än det förbrukar
Ellen MacArthur avslutade 2009 sin ensamseglarkarriär vid 33 års ålder och utnämnde sig själv till Cirkulär Ekonomi-expert. Under perioden 2016–2017 hade Ellen MacArthur Foundation ett överskott på GBP 11,7 miljoner (SEK 146 miljoner) Foto: REUTERS/Denis Balibouse//Adobe stock
Varannan förpackning innehåller plast, men beräknat på vikten är det endast 17 procent som är plast. Om det dumpas åtta miljoner ton plast i havet, så dumpas det samtidigt cirka 40 miljoner ton av annat förpackningsmaterial som glas, papper, aluminium och liknande. Utan plast ökar volymen av förpackningar från idag 800 miljoner ton - varav 139 miljoner ton är plast - till 1 450 miljoner ton. En dramatisk ökning både i volym och vikt med ökad nedskräpning som en konsekvens. Plast förlänger hållbarheten på livsmedel och minskar matsvinnet. Ersätts plasten, ökar matsvinnet, vilket idag är nästan 50 procent i de rika länderna. I de fattiga länderna slösas största delen av maten bort innan den når användaren då det sakna kylförvaring, kylhantering, kyltransporter. men framförallt saknas det funktionella förpackningar
Med den Cirkulära Ekonomins förpackningar kommer matsvinnet att öka dramatiskt och tillgången av mat blir dramatiskt mindre för Asiens fattiga barn.
I början av 1960-talet utvecklade Tetra Pak den aseptiska tekniken för förpackning av vätskor. Den aseptiska Tetra Brik förpackningen vilken består av sex olika skikt, öppnade nya möjligheter att distribuera mjölk, vatten och juicer sterilt utan kylförvaring till de fattiga länderna. Enligt Cirkulär Ekonomi så bör denna typ av förpackning förbjudas då den innehåller mer än ett skikt, trots att varje skikt har sin uppgift att fylla. Hur man ska ersätta dessa sex skikt med endast ett skikt kan ifrågasättas, då kunskaperna saknas om både plast och livsmedels förpackningar. Tetra Brik förpackningen, med det aseptiska plastsugröret, som gör att mottagaren inte häller upp vätskan i smutsiga kärl, har under årens lopp räddat hundra tusentals människor i de fattiga länderna från att dö av diarréer – en epidemi som årligen skördar cirka tre miljoner barns liv.
Enligt WHO leder luftföroreningar till att det årligen dör sju miljoner människor i förtid. Läckage av metangas från nedbrytning av organiskt avfall på deponier utgör ett betydande bidrag till det totala utsläppet av klimatgaser i ett globalt perspektiv. Foto: MsLightBox//istock
En kinesisk pojke leker i stillastående förorenat svart vatten i den etniska minoritets byn Mioa, Zhaoxing Dong, Kina. Förorenat vatten orsakar många typer av diarrésjukdomar och andra allvarliga sjukdomar såsom kolera, Guinea maskinfektion, tyfus och dysenteri. Vattenrelaterade sjukdomar orsakar årligen 3,4 miljoner dödsfall. Foto: Trial//Shutterstock
Plasten minskar koldioxidutsläppen vid transport då förpackningens vikt och volym minskas. Att då exempelvis förbjuda plastsugrör och ersätta dem med papper verkar ur det perspektivet inte som en vidare aggressiv miljöpolitik. Det visar endast på en avsaknad av kompetens hos våra makthavare, och när inkompetens och politisk makt vandrar hand i hand får det förödande konsekvenser för miljö och ekonomi. Men framförallt får det katastrofala följder för Asiens fattiga barn.
Metangas från deponier – förödande för miljön
Redan 2003 förbjöd Sverige deponi, vilket minskat växthusgaserna från vårt avfall med mer än hälften sedan dess – en besparing på totalt 15 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket kan jämföras med 7,5 miljoner tur- och returresor till Thailand. Istället för att investera i fler värmekraftverk, lägger regeringen istället SEK 300 miljoner under perioden 2018–2020 på att minska nedskräpningen av plast i haven. Avfallsproblemet finns i Asien och inte i Sverige – alltså ytterligare ett felaktigt beslut av vår regering, som endast leder till en astronomisk kapitalförstöring.
Deponi är inget alternativ vid avfallshantering då läckage av metangas från nedbrytningen av organiskt avfall utgör ett betydande bidrag till det totala utsläppet av klimatgaser i ett globalt perspektiv. Näst efter koldioxid är metangas den växthusgas som bidrar mest till den globala uppvärmningen. Förutom metangas, läcker även gifter ut i mark och grundvatten. Bränder är inte heller ovanliga, vilket leder till att bland annat dioxiner frigörs och släpps ut i luften.
I EU finns idag ett program för att stödja en utbyggnad av infrastrukturen för avfallshantering för att klara EU:s mål om maximalt 35 procent organiskt avfall till deponi år 2020. Behovet av ett omhändertagande av avfall genom energiåtervinning från värmekraftverk kommer därför att vara fortsatt hög. Särskilt då målen för minskad deponering successivt skärps inom EU. Fram tills nu har EU betraktat energiåtervinning likvärdig med återvinning, men nu har Sveriges regering tillsammans med andra lobbyister fått EU att istället anamma avfallsmodellen Cirkulär Ekonomi anno 1977. Nu gäller inte längre det mest miljösmarta alternativet, utan idag skall allt återvinnas till vilket pris som helst.
Sverige bäst i Europa på energi ur avfall
Sedan Miljöpartiet blev ett regeringsparti 2014 har man successivt arbetat för en nedmontering av Sveriges kraftvärmeverk. Den senaste avfallsskatten blir förmodligen nådastöten för denna avfallshantering. Redan har planerna på ett projekterat värmekraftverk i Stockholmstrakten lagts på is då investeringskostnaden om fem miljarder kronor inte längre gör det lönsamt att energiutvinna vårt avfall. Foto: Roxana Bashyrova//Shutterstock
I första hand ska avfallet återvinnas, om volymerna är tillräckligt stora, men uppsamling, transporter, sortering, rengöring med kemikalier och tillverkning av pellets har en större negativ klimatpåverkan än vad energiåtervinning har. Det är inte så miljösmart att återvinna isolerings skivor och bägare av cellplast, som består av två procent plast och 98 procent luft. Då är energiåtervinning mer effektivt då vi i Sverige har 32 kraftvärmeverk spridda över hela landet. Vi återvinner 42 procent plast vilken används för tillverkning av nya produkter och 56 procent av plasten blir till ny energi. Vårt avfall omvandlas till bränsle i vårt fjärrvärmesystem. Sverige är det land i Europa som utvinner mest energi ur sitt avfall. Vi energiåtervinner värmebehov till 1 250 000 lägenheter, elbehov för 680 000 lägenheter och 74 610 MWh fjärrkyla.
Plast är en viktig resurs, då den innehåller samma energivärde som olja, som tillsätts för att uppnå en total förbränning med minimala utsläpp, så ersätts plasten ökar vår import av olja. I stället för att satsa 300 miljoner kronor för att minska mängden plast som hamnar i haven och i naturen, hade det varit effektivare att exportera vår avfallsteknologi och hjälpt till med att bygga upp moderna avfallssystem både i Asien och Europa. Tio länder i Europa energiåtervinner och de ligger också i topp när det gäller återvinning.
I Europa läggs årligen 140 miljoner ton avfall i deponi och det finns därmed ett incitament för många länder att utnyttja energin i avfallet bättre. Om de Europeiska länderna haft samma effektiva energiåtervinning som Sverige, kunde man från dessa 140 miljoner ton avfall ha extraherat värmebehovet till drygt 23 miljoner lägenheter, elbehovet till 12,5 miljoner lägenheter och 1,4 miljoner KWh fjärrkyla. Det är en lång och kostnadskrävande process att bygga upp infrastruktur för energiåtervinning från avfall för att kunna nyttiggöra denna energi som el, fjärrvärme och fjärrkyla.
Nu ska EU satsa 1 000 miljarder euro under tio år för att klara klimatomställningen. Effektivast för att minska utsläppen är om dessa pengar investeras i energiåtervinning. Jag föreslår att man börjar i Italien där världens fjärde och Europas största deponi finns i Malgrotta, Rom. Deponin har en storlek på 275 hektar eller 400 fotbollsplaner och startade som en illegal avfallstipp men blev officiell 1984. Från anläggningen kan man visserligen ta tillvara metangas men den har annars mest gjort sig känd för sin negativa miljöpåverkan, vilket innebär nedsmutsning av såväl luft och vatten som land.
Plastindustrin och mediERNA flyter med strömmen likt döda fiskar
Plastindustrins policy har alltid varit återvinning i första hand och energiutvinning i andra hand. År 2018 var det första gången, historiskt sett, som plastens återvinningsgrad om 31,1 procent var större än deponins 27,3 procent, medan energiutvinningen av plasten stod för 41,6 procent. Energiutvinning har blivit större än återvinning beroende på att fler länder i Europa förbjuder deponier.
Precis som medierna, så flyter nu plastindustrin med strömmen och satsar en miljard USD för att lösa den marina nedskräpningen.
Tredje statsmakten - efter regering och riksdag - press och medier som ska granska våra makthavare flyter med strömmen likt döda fiskar. Foto: papa1266 //Adobe stock
Nu anser även forskarna Stafford och Jones plastindustrins investeringar projekt, som exempel Ocean Cleanups där 600 meter långa, u-formade flytande fällor ska samla in plastavfallet och dra in det till land med specialutrustade fartyg är helt meningslösa. Räknat på Circular Economy Foundations uppblåsta volymer - ungefär 200 gram plast per kvadratmeter havsyta - kommer det att krävas en armada om 11,5 miljoner båtar år 2050. Ett projekt där 70 forskare och ingenjörer spenderat fem år för att testa 273 modeller och sex prototyper och har hitintills kostat cirka USD 20 miljoner och de första försöken har givetvis misslyckats.
Gatubarn letar efter mat i Buriganga floden, Dhaka, Bangladesh. Foto: Trial//Shutterstock
ASIEN RETURNERAR TUSENTALS TON AVFALL – EN DEL MED MÄNSKLIGA KVARLEVOR
Av det marina avfallet står Kina för 50 procent. Kina, ett land som den Cirkulära Ekonomin betraktar, som ett föregångsland eftersom Kina nu förbjuder bärkassar av plast.
Indonesien, Filippinerna, Vietnam, Sri Lanka och Kina står tillsammans för cirka 80 procent av den marina nedskräpningen. I Asien dumpas avfallet i deponier, som sedan läcker via tio floder ut i haven, plast flyter medan giftigt avfall hamnar på havsbotten. Det värsta, det giftiga avfallet är inte synligt och nämns därför inte i miljödebatten.
Investeringskostnaderna i moderna avfallssystem i Asien har beräknats till cirka fem miljarder USD per år, men nu har det så kallade plastproblemet blivit en bekväm sanning för Kinas diktatur som istället investerar åtta miljarder USD per år i sitt rymdprogram. Därmed blir det den billiga arbetskraften – barnen – som får ta hand om avfallet.
Västländerna har sedan årtionden tillbaka sänt miljontals ton giftigt avfall till Asien, ivrigt påhejade av press och medier. Sedan 2017 har detta olagliga förfarande pågått, men nu returnerar Asiens länder 10 000-tals ton bedrägligt märkt avfall, giftigt avfall märkt som återvinningsbart, till Australien, Kanada, USA, Nederländerna, Belgien, Frankrike och Storbritannien.
Från toppen av Gazipur med utsikt över New Delhis byggnader omgivna av skogen. Foto: //Shutterstock
Indiens gigantiska sopberg Gazipur i New Delhi är snart större än det 73 meter höga gravmonumentet Taj Mahal. Sopberget stängdes av när det kollapsade och två personer dog. Trots förbud mot dumpning uppskattas 2 000 ton sopor dagligen dumpas illegalt där. Förutom stanken bidrar avfallet till förorenad luft och sjukdomar.
Nyligen dumpades även 25 ton giftigt avfall i en flod nära industristaden Pasir Gudang i Malaysia där över 500 människor, varav de flesta barn, förgiftades och 160 personer fick uppsöka sjukhus efter att ha inandats giftiga ångor.
EU styrs av lobbygrupper och medial uppmärksamhet
Besluten i EU påverkas av styrkan hos olika lobbygrupper och den mediala uppmärksamheten. Den med mest ekonomiska muskler går vinnande ur striden och det är oftast inte det mest miljövänliga alternativet.
Vi som besitter kunskap om hur det verkligen förhåller sig, måste nu ta vårt ansvar och göra allt för att vända utvecklingen och sätta stopp för denna globala hjärntvätt av gemene man. Vi måste få alla att inse att plasternas substitut gör mer skada än nytta – både i det globala klimatarbetet, men också för världens energi- och avfallshantering. Först och främst måste vi sätta press på den svenska regeringen, FN, EU, media och övriga inflytelserika aktörer, men framför allt måste vi tydligt ta avstånd från det bedrägliga konceptet Cirkulär Ekonomi vars enda syfte är att tjäna pengar.
Asiens barn får betala priset för Ellen MacArthur’s skrämselpropaganda ”Mer plast än fisk i haven år 2050”. FN- och EU-byråkratin, vars beslut drivs av massmedier och lobbyister, har under en tioårsperiod stillatigande tillåtit miljontals människor leva i en avfallsmisär genom att låta en vilseledande lögn få fortgå. Det är dags att sluta snacka och låta fakta tala – det är dags att en gång för alla att vi arkiverar den Cirkulära Ekonomin.